Ett bildreportage från Italien och det legendariska 1000 Miglia som passerade Pierre Skytts semesterplaner. Kameran åkte upp och några av världens mest klassiska, och dyra, tävlingsbilar förevigades.
Ett litet ögonblick från Italien. Som av en händelse kom våra vägar att korsas. Man har ju sett detta klassiska race, 1000 Miglia, på olika medier genom åren, som ett av dom mest spektakulära vad det gäller klassiska bilar.
Efter ett dygn i Milano rullade hyrbilen mot Bologna. Men på vägen, vid lunch bromsade vi till I Modena. Trots chaufförens invändningar om att bara åka via Maranello och passera Ferrari så skulle vi in till centrum i Modena för att se något gammalt.
En invändning man snart ändrade inställning till. Och visst fick vi se gammalt. Det började med en avspärrning där skylten 1000 Miglia avslöjade vad som var på gång. Kollade datum för detta race och mycket riktigt så hade Mille Miglia en tidskontroll mitt i stan. Lägligt var också att ett bord vid stämpelklockan var ledigt.
Lunch inmundigas samtidigt som alla dessa fantastiska vagnar passerade framför tallriken. Många bilar man tidigare bara sett på vykort åkte förbi en efter en. Lyxbilsrally är det. Men hur lyxigt är det att åka 1000 Romerska mil i över trettiogradig värme utan AC?
Många av deltagarna såg ut som kokta kräftor. Men det var det säkerligen värt. Hur som helst var det fördel att åka öppna vagnar i år. Fin uppslutning av turister och lokalbefolkning i stan. När 50-talet bilar passerat kom pace car som höll ihop sitt gäng så gott det gick. Även dessa Pace car var av högsta och extremaste kvalité.
Flera hundra deltagare från hela världen fanns representerade. Australien, Japan, USA och en hel del europeiska länder. Oftast i italienska fullblod. Raul Skytt fångade tre vassa välljudande Ferraris på bild som blev jublande mottagna av publiken.
Nu har jag ingen koll på om vi har några ”lokala” förare med i år? Men helt klart är att man ett annat år får lov att lägga mer tid och besöka Mille Miglia igen.
Fotnot: Eder redaktör har kollat in startlistan och visst fanns det några blågula deltagare. #304 Carl Jacob Johansson och Sebastian Andreescu i en Mercedes-Benz 300 Sl (W198) (med på bild i reportaget) och #356 Anders Widjemark och Niklas Lundwall i en Triumph Tr3 Sport. Samt co-drivern Johan Piehl i en Delahaye 135 Cs med startnummer 99. En öppen tävlingsbil från mitten av 30-talet om redaktören googlat rätt.
Foto: Pierre Skytt, Raul Skytt
Text: Pierre Skytt, Niclas Åkerström
En trio Ferraris – den med startnummer 134 längst till vänster, en Ferrari 750 Monza Spider Scagi från 1955 framfördes av fransmännen Jerome Bocuse och Arnaud Gauduel. Mitten-hästen är influgen från USA, en Ferrari 121 Lm Spider Scagliet. Och längst ut till höger en ”amerikansk” Ferrari 750 Monza Spider Scagi.
Oj oj oj, snacka om första parkett. Sitta på ett italienskt torg i värmen med en cappucino (eller något kallt) och kolla in vackra bilar. Med 218 på dörren, den italienska duon Roberto Orazio och Roberto Eduardo Del Bo i deras Citroën 11 Cv Bl Traction Avan från 1951.
Luca Ciucci med sin Bugatti T 35 C.
Gissa bilen! Det framförs av Pieter Van Adrighem och Cornelia Berkel från Nedeländerna. Innan ni gissat klart – notera oljefläckarna i tidskontrollen där några av de gamla ekipagen nog var behov av lite inkontinensskydd. Jaja, tillbaka till den vackra racerbilen från 1945. Det är en D.B. Citroën Spider.
Luca Oberto får göra high five med Julia och Francesca i publiken medans Alberto Cassina sitter lite coolare bakom solglasögonen i deras Fiat 500 Sport.
Paolo Galiotto och Flavio Padovani i deras Healey 2400 Silverstone (D-Typ) från 1949 med pace car-bilen hack i häl för att hålla upp (?) tempot lite.
Heja Norge!! Frederik Berkel och Simone Kristine Paulsen i deras Stanguellini 1100 Sport från 1950. Vad är det nu för bilmärke undrar ni? Jo, ett italienskt och modellen är byggd på en Fiat 1100.
Från andra sidan jordklotet, Japan, kom Hiromichi Fukuda och Yuta Ito i deras Ferrari 166 Mm Barchetta Touring från 1950. EN modell som byggdes i 25 exemplar för att hylla framgångarna i Miglia under åren och under huven sitter en 2 liters V12 på 140 stegrande hästar. Modellen tog hem Miglia och Le Mans 1949 och sen Miglia igen 1940. Barchetta betyder för övrig ”liten båt”.
Henk Jacobs och Pam De Ceuninck Van Cape från Nedeländerna i deras Ferrari 340 America Spider Vignale från 1952.
Med nästan 400 bilar i startlistan hade man ju njutit länge på dessa uterserveringar. Här mullrar den italienska duon Igor och Laura Zanizi förbi deras Maserati A6 Gcs/53 Fantuzzi från 1953. Den italienska racerbilen byggdes i 52 exemplar, och en av dessa såldes på Sotheby´s året 2023 för 2,59 miljoner. Billigt tänkte du? Alltså i dollar.
Mer Ferrari – här en Ferrari 250 Mm Spider Vignale från 1953. Det är tyskarna Andreas och Nathalie Pohl som framförde ekipaget.
Den italienska duon Giovanni Fassioch Paolo Zanardi körde inte nervevat, men ”uppvingat” i deras Mercedes-Benz 300 Sl (W198) från 1955. Kanske ett mås-te i värmen utan AC.
Mer tyskt sportbilshistoria – här är det Joseph Cornelis Hover och Jaap Smits i deras Porsche 356 150 från 1953.
Vilken syn när dessa fantastiska skapelser rullade fram över de stenbelagda torgen och gatorna.
Och här har vi ett svenskt ekipage – nummer 304 Carl Jacob Johansson och Sebastian Andreescu i deras Mercedes-Benz 300 Sl (W198) från 1955.
Maserati, Ferrari, Porsche, Aston Martin och alla möjliga märken med överensstämmande motor och chassinummer som tidigare deltagit i tävlingen är välkommen att delta i denna klassiska tävling tillika äventyr.
Mer Norge när Geir och Oliver Ramleth med rediga kraschhattar på huvudet och googels värdiga en djuphavsdykare. Bilen de framför är en Triumph Tr2 Sports från 1955.
Vi rundar av med den här skapelsen, som inte är med i startlistan. Men om inte eder redaktör gissat fel så är det en Toyota 800. En liten japansk sportbil från 60-talet designad av Shozo Sato som lånades in från Datsun.
